Fredagsfunderingar

Härliga fredag när man ta det lugnt i TV-soffan och njuta av landslagsfotboll och glädjas åt att man slipper sitta på läktaren. Jag har frusit tillräckligt genom åren på fotbollsarenor av allehanda slag.

Under veckan har frågan om kvalitet i utbildning varit central för mig. Jag undrar vad elever i ex Komvux och annan vuxenutbildning och studenter i högskolan menar är kvalitet.

Digital teknik i klassrummet!?

Många skolor eller i vissa fall kommuner satsar på det s k en-till-en-dator. Varför? Är inte det lite ute? Vore det inte bättre med att satsa på en varierad teknik i klassrummet där elever inte är låsta vid var sin dator utan kan variera sitt arbete beroende på innehåll och mål?

Ja, en får skämmas... bloggandet är inte precis regelbundetn. Precis som vi säger om andra exempelvis studenter och elever: man måste få en chans till. Jag ger mig själv en chans till. Var finns då mina tankar just nu? Vad kan man glädjas åt? Vad ska man vara bekymrad över? Vi kan glädjas åt Nossebro kommun som har lyckats stimulera elevernas kunskapsutveckling. Alltså - dessa rektorer och lärare och utvecklingsansvariga har inte lyckats höja betygsnivån, eller rättare sagt: jag vill inte uttrycka det så. I de betygsinflationsdiskussioner som pågår nu så vill jag istället uttrycka det som att de har stimulerat kunskaputveckling. Grattis Nossebro och jag funderar över vad som är själva kärnförklaringen. Är det ett jävlaranamma när sanningen blev tydlig? Tvingades man tänka till och organisera skolan och undervisningen på ett annat sätt? Jag ser fram emot forskningsresultat.

I gång igen. Vad härligt. Skönt att få struktur och ordning på tillvaron. Nya dateringar i kalendern och gasen i bott. Jag planerar för nya utmaningar och jag undrar hur skolans "värld" fungerar i det avseendet? Om IKEA planerar för att ta bort bokhyllan Billy ur sortimentet och ersätta den med bokhyllan Eva-Lena. Då kan ju inte en av grabbarna i fabriken säga att "Jag tänker i alla fall fortsätta att tillverka Billy! Eva-Lena är så svårt att tillverka och den kommer kunderna inte att vilja köpa. De vill ha Billy" Men det kan en lärare göra om frågan handlar om undervisningsformer och hjälpmedel för undervisning. Varför är det så?

Hallå ni blivande lärare - hur ser ni egentligen på IT som en nödvändig yrkeskompetens...

... vad gör en utbildning med en student, alltså vad erbjuder den för något som kan bidra till meningsfullhet och skapa ett "djävlar anamma" hos blivande lärare. Jag möter varje dag på olika sätt lärarstudenter och jag förundras över att lärarutbildningen inte lyckas att få dessa studenter att slappna av och ägna sig åt sin kunskapsutveckling. Det finns en oerhörd potential och självklart ett intresse hos de som tänkt sig att bli lärare. Sen blir det aldrig som man har tänkt, det vill säga läraryrket är sällan det man trodde innan man klev över den tröskeln. Det ställer höga krav. Men för att komma åt den nivån som krävs måste man som student tänka själv. Vad vill jag med min professionella utveckling till Sveriges eller kanske världens bästa lärare? Hur kommer då IT in i bilden? Det gör det genom att IT är vår vardag, vi kan inte tänka bort den kommunikationsmedel som är lika vanligt som telefonen - i var mans hem eller ficka. I utvärderingar kan vi läsa att både lärare och lärare i lärarutbildningen förefaller vara tveksamma till ITs roll i både lärarutbildningen och i läraryrket - i annat fall hade bilden varit annorlunda. IT i lärarutbildningen kan göra att kurserna kan bli mer anpassade till särskilda behov och intressen, det finns intressanta möjligheter med simulering, videodokumentation och internationella kontakter och inte minst intressant forskning möjlig att ta del av med några knapptryck. Var finns de goda exemplen?

våren är här...

... och jag läser kurslitteratur parallellt med undervisning och med diskussioner på arbetet där jag märker att mitt synsätt är förändrat sen jag började på KTH-kursen www.kth.se om digital kompetens. I dag har jag läst om vad som krävs för att designa en webbserad kurs i form av en mängd aktörer med olika roller. Jag blir fundersam, men ska läsa vidare. Jag tror faktiskt det är så att en modern högskola har en infrastruktur som gör att alla aktörer som krävs för att göra en distanskurs redan finns där utan att man ens behöver tänka på det. Då har vi kommit en bit på vägen - supporten finns inbyggd och blir inget explicit bekymmer. Utmaningen är designen av kursen. Snart är jag på G med det både i praktiken i texterna hoppas jag.

Idag kunde jag sitte ute i solen och njuta av texterna (och solen)! Gärna en resa till Stockholm i höst.

Kommunikationsrevolutionen

Tidigare sa vi att informationssamhället bidrog till att vi inte kunde se "skogen för alla träd". Vi druknade i information. Det var till och med ett skäl till att inte ha läst viss efterfrågad information. Man hade liksom missat allt. Därmed fanns en nödvändighet att lära sig sortera vad som var väsentligt, vad som skulle kunna lämnas till någon annan intresserad, vad som kunde vänta och vad som var akut. Nu har vi en kommunikationsrevolution (jag har inte uppfunnit begreppet) som kräver att vi inte bara tar del, utan att vi också tar så aktiv del så att vi besvarar de olika uttryck som omger oss. Finns det en kvalitetsaspekt i detta? Blir vi okritiska till oss själva och till varandra? Blir poängen att hinna besvara, ha åsikter, synas och höras istället för att med eftertanke och efter utforskning avge en klok tanke? Det verkar vara så att människans sämsta sidor lätt kommer till utttryck när vi kan vara anonyma (eller när vi tror att vi är det). Vad är det för slags behov? Vi gömmer oss bakom en dator eller annat digitalt verktyg och vi exponerar oss mer än vad som är tillrådligt i det fysiska mötet. Varför?